Fotboll är en säker- och osäkerhet

Äntligen börjar våren kika fram! Som jag har längtat! Har verkligen varit redo för våren sen nyår, så ja, nu är de fan i mig dags. 
 
Att äntligen få kliva ut på LF har aldrig varit så roligt, befriande, annorlunda och spännande som i år. Aldrig satt igång så många tankar som nu. Jag kliver ut på LF med nya färger och ny energi. Med tanken att detta inte längre kommer vara min hemmaplan. Jag blickar över till mitt gamla omklädningsrum och får flashbacks av alla skratt och roliga minnen med f19. Men något som också slår mig är att de är inte bara f19 minnen som kommer tillbaka, de är minnen från alla år som 11-manna seplare. PIF f-96, DIV 3, F17, Länslaget, Tips ELIT, PIF Dam och F19.... De är många timmar jag har spenderat på den där planen, och visst har jag säkerligen många timmar kvar men kanske inte just detta år.
 
Att byta klubb är inte bara att skriva på ett papper och tänka att de blir kul me fotboll, inte för mig i alla fall. Fotboll som tar så otrolig stor del och tid av min vardag är verkligen något som jag älskar att göra. Redan innan förra försäsongen 2014/2015, var första gången jag någonsin sagt att jag var lite less på fotboll. Att jag var osäker på hur jag vill göra. Jag har aldrig tvivlat på att jag ska, sommar efter sommar, stå på fotbollsplanen. Det har alltid varit en självklarhet och Pite har nästan alltid varit en självklarhet. Allt har som alltid löst sig och man har bara följt med strömmen, den fördelen och turen har jag haft genom att vara en dela av Pite IF. Jag har inte varit tvungen att ta beslut eftersom beslutet om att lägga av eller trappa ner aldrig varit ett allternativ. Att lämna en elitförening som jag alltid har tillhört, lämna färgerna som jag alltid burit och som jag har utvecklats i var egentligen inte svårt för jag kände att jag var klar med Piteå. Det känndes ändå konstigt och vemodigt. Att lämna den trygghet och lätta "följ med strömmen"-känslan som jag har känt sedan jag började fotboll.Att lämna en allsvensk förening för en liten byförening som man haft derbyn mot som barn... Att klubbar helt plötsligt visste vem man var, tyckte man var jätte duktig och började slita i en. Ville ha beslut som lät så lätta att göra i deras öron men som lämnade mig sömnlös.
 
"Om de inte känns bra så är de ju bara att byta sen Tea.. Jag står bakom dig i ditt val och du kan inte göra fel val egentligen". Att välja mellan tre helt olika klubbar med helt olika förutsättningar och mål har varit ett av de svåraste besluten någonsin för mig. I andras öron eller för er som bytt helt vilt mellan föreningar låter det kanske löjligt. Som min pappa sa så kan man ju alltid ångra sig, byta lag längre fram. Jag vill satsa stenhårt och spela tuffa, spännande matcher i sommar och som målvakt måste du få bra matcher för att utvecklas, de har jag fått höra sen jag var 13-14 år. Men för mig är inte sjävla matcherna allt, de är helheten!. Detta kanske betyder att jag inte är redo att satsa 110% på min egen hand, jag vet inte. 
De var så många ovetande delar som jag såg framför mig, så mycket som kändes oklart och som jag helt enkelt inte kunde förutse. De var det som skrämde mig och den enda likheten jag kände och kunde se mellan de olika klubbarna. De var de som gjorde att jag ångrade mig och tackade nej till Notviken och ja till SAIK. Ångrar jag detta idag? Kanske, jag vet inte. De enda jag är säker på nu är att jag har en spännande, annorlunda och tuff sommar framför mig, en sommar som jag aldrig haft förr. Jag vet inte vad som väntar mig men de jag vet är att jag har aldrig varit lika taggad på fotboll som jag är nu och ärligt talat, blått är jävligt snyggt!
 
 
 
 
 
#1 / / Anonym:

Blir nog en kul sommar! 😊
/Peppe