Grattis på födelsedagen morfar
Åke Ekberg var enligt mig en den bästa morfarn man kan tänka sig.
Han var en stilig karl, en stilig karl tagen ur en gammal 50 tals film.
Vattenkammat hår, stilig skjorta, pressveck och snygga skor.
Ord som Tjusig, stilig, sofistikerad, tidlös och smart. Det är min morfar.
Nu kanske ni tänker att han är en man i kostym som tänder en cigarr, lutandes mot väggen och inte är den roligaste mannen i rummet men min morfar var båda delarna. Han gillade tillställningar, fester, att vara del av byggen och att vara med människor. Men om han hamnade i centrum så trivdes han inte. Han var den där stiliga mannen i kostym och ciggar som stod lite i utkanten men samtidigt den som var den trevligaste, roligaste och snällaste mannen i rummet. Tjuvroliga Åke med oväntade roliga kommentarer, skratt och rolig fast han inte riktigt visste om det.
En man med klass men samtidigt så omtänksam, händig, musikalisk, rolig och inte det bästa ordförrådet. Jag skulle nog säga att jag sa och lärde mig min första svordom med morfar.
Även om morfar var den där stiliga, snygga karln, så trivdes han bäst med snickarbyxor, blå rutig flanell skjorta, keps, en hammare. Alltid redo och villig att laga, bygga, fixa och trixa med saker man behövde hjälp med.
För er som känner mig, vet ni om att jag kan vara envis men tålamod har jag inte mycket av. Om jag gör fel för fjärde gången så slänger jag iväg brädan. Min morfar däremot hans tålamod var inte från denna tid! Han kunde sitta i timmar och laga ett stort fiskenät, VEM ORKAR NÅTT SÅNT?
Vi kan lära oss att leva med en sjukdom, lära oss att leva med att
tillvaron ständigt förändras. Det enda vi inte kan vänja oss vid är
förlusten av en vän, förlusten I det här fallet ens morfar.
På cancerfondens hemsida står det att cancer är ett samlingsnamn på cirka 200 olika sjukdomar, när cancer uppstår har en perfekt balans i celldelningen rubbats.
Min starka, händiga och lugna morfar passade inte in bland alla gamla sjuka gubbar som låg och hostade i deras sjukhussängar. Jag kunde inte fatta att min morfar ens var sjuk, han är ju bara 79, min gammelfarfar blev 92 år! Men nu var min morfar en av de gubbar som låg i deras sjukhussängar och var väldigt, väldigt sjuk.Min morfar låg inne 5 veckor och på de 5 veckorna spreds sig cancern och morfar fick viruset PML.
De stunderna på sjukhuset, när morfar hade sina dåliga dagar och jag bara satt på sängkanten och höll hans hand, eller de stunder när han var sitt vanliga ja och han och jag satt och såg sporten tillsammans. De stunderna är nog den bästa tiden jag har med morfar. Vi pratade och de dagar han mådde bättre så kunde jag för ett tag glömma att han hade hemsk cancer i kroppen som höll på att ta min morfar ifrån mig. De dagar då han bara sov och man såg att han var sjuk ville jag bara gråta och kunna ta min morfar där ifrån och att allt skulle bli bra igen.
Men morfar blev inte bättre och den 19 oktober begravdes han i keps, t-shirt och till ljudet av frank Sinatras fly me to the moon. På hans begravning trodde jag att jag aldrig skulle kunna sluta gråta men att avsluta med Sinatras ord,
Fly me to the moon
Let me play among the stars
Let me se what spring is like on Jupiter and mars
Tänkte jag till och vet att morfar kommer alltid vara kvar hos mig men bara inte på samma sätt. Han kommer alltid finnas i mitt hjärta och jag tror att han kommer se mig vars han än är.
Jag har alltid varit en pappas/farfar/morfars flicka. Man kan säga att killsidan i min familj har jag extra mycket kärlek till. Missförstå mig inte jag älskar ju självklart älskar jag min mormor och farmor. Men jag har helt enkelt en speciell relation med farfar och morfar. Jag har alltid haft roligt med dom och verkligen sett upp till dom. Dom har aldrig varit arga på mig och dom är helt enkelt mina hjältar. Nu har en av mina hjältar försvunnit ur mitt liv och det finns så mycket mer jag vill säga, göra och visa men inte kan. Jag får tänka att jag har haft turen att ha den bästa morfar man kan ha och att jag har kvar både mormor, farmor och farfar.
Men nu vänder jag mig till er och uppmanar att köpa ett rosa band eller skänka hundra kronor till cancer fonden. För att förlora någon i sjukdomen är svårare än att förlora någon av ålder.
Min morfar har haft ett fantastiskt liv och han hade folk som älskade honom och vi kommer fortsätta att älska och komma ihåg honom.
