19 oktober begravdes han i keps och t-shirt

Jag har försökt skriva ihop ett långt djupt inlägg men jag har verkligen inget att skriva.. Jag vet inte vad jag ska skriva. Jag saknar dig morfar.
Ett år har gått och jag saknar dig otroligt mycket. Jag vill se sport med dig, inte nödvändigtvis skidor men sport. Jag vill att du ska vara hemma när man kommer och hälsar på. Jag vill att du ska komma och köra i din blåa bil och jag vill att alla gubbar som jag ser på stan ska vända sig om och att de är ditt ansikte istället för någon helt okänd. 
Jag vet dock att jag inte kommer se ditt ansikte igen och att jag aldrig kommer komma in i mormors lägenhet och se dig i din skinnfotölj sittandes och se på skidskytte. 
 
jag kan inte säga så mycket mer, jag vet inte hur jag ska sätta ord på dessa känslor, jag brukar ändå kunna göra det men nu har jag inga ord som beskiver allt. Det enda jag kan säga är att jag saknar dig Morfar.